Efter jublieumskonserten i samband med Lilla körens 20-årsjubileum tackade vi av Pelle Olofsson, vår dirigent och grundare. Nedan följer det tal som hölls i hans ära.
Lilla har ju nu fyllt 20 år, och det är inte så vanligt att sådana här fristående kammarkörer överlever så länge. Vanligtvis så är det en himla glöd i början men sen falnar den när originalmedlemmar slutar en efter en (och läser vår jubileumsbok kan man få se att det var nära att hända med Lilla)… Men ändå står vi här efter 20 år! Jag har sjungit i kören i 15 år och flera andra minst lika länge, vissa till och med ännu längre. Vad har då gjort Lilla så extraordinärt att vi stannat så länge och att kören överlevt? Först tror jag det är musiken självt. Vårt motto är ju att sjunga den bästa körmusiken tydligt, och det tror jag bidrar starkt till att hålla glöden igång. Det blir aldrig tråkigt eller repetitivt att sjunga i Lilla, för bakom nästa krök väntar alltid ett nytt otroligt stycke! Att få sjunga musiken med Lilla är det bästa sättet att uppleva den.
Sen är det förstås människorna. I Lilla kören har jag mött vänner för livet och alltid haft en trygg oas att komma till varje vecka. Det finns inga jag hellre skulle dela alla minnen med än er, och jag ser fram emot alla nya vi kommer skapa i framtiden!
Till alla er som sjunger i kör: vad lyckliga ni är som vecka efter vecka får uppleva magin i att låta rösten klinga tillsammans med sina vänner. Till alla er andra: vad väntar ni på? Hitta en kör så fort ni kan! Det är faktiskt det absolut roligaste man kan lägga några timmar i veckan av sitt liv på.
Men. Inget av detta jag nämnt hade varit möjligt utan dig, Pelle. Det du lärt mig oss om musik kommer vi bära med oss resten av livet, och vi är djupt tacksamma för allt du gett av passion, idéer och driv att genomföra galna projekt. Tack och bravo, för din gärning som dirigent, pedagog och musikalisk ledare! Nu ska vi sjunga vidare utan dig, och hur läskigt det än må kännas tror jag att grunden du gett oss att stå på kommer låta kören leva vidare i din anda i många år!
— Filip af Malmborg